www.TJORVENFORUM.se

Den här var oxå tänkt som reservdelsbil men visade sej vara den sista tillverkade Tjorven.

Lite småfix så blir den som ny...var rädd om klenoden

Stellan

Jodå jag ska vara rädd om den.

En sak som man märker när man klämmer å känner på den här bilen är hur tunn och svag plasten är. Trycker man med handen på sidan så sviktar det ganska rejält.

Den tunna plasten beror på besparingar hos Kalmar Verkstad och allt eftersom försämrades kvaliteten på Tjorven, vilket man då märker väldigt tydligt på den här. En annan besparing kan man se på ramen, tidiga bilar har ett kryss i ramen under golvet som senare togs bort.

Har börjat fundera lite om den här Tjorven.
Det här fick jag i ett mail från en kunnig man som heter Martin

Det stämmer att detta är den sista!
Ramnummer 52147 är den SISTA som rullade av bandet på Kalmar Verkstad.
Efter denna kom 52148 och 52149 och dessa två blev elfordon som
levrereades till Aga och till SVAB i Stockholm. Båda dessa finns kvar
och ägs av min vän Jan-Erik i Linköping. Dessa har en kraftigare ram
och skivbromsar runt om, helt annan fjädring etc.
52147 är leveread (eller färdig) den 2 Oktober 1971.

Men så har jag läst här på sidan att det var några bilar som sattes ihop senare på 70-talet. Bland annat HKC616:s gula som har ett lägre chassienummer, varför har den det om den är "tillverkad" efter den här? Var det bilar som börjat byggas men av någon anledning ställdes undan?
Någon här som har koll och kan hjälpa mej med mina funderingar?

Frågan du ställer är inte helt lätt att besvara då Tjorvens tillverknings och leveranshistorik - av flera skäl - skiljer sig från vad som är brukligt vid en mer etablerad serietillverkning av fordon!

De Tjorvar som färdigställdes och registrerades under perioden 1973-1982 levererades - grovt räknat - under perioden November 1970 till och med september 1971 i serier om 15-20 stycken till Postens bilverkstad i Ulvsunda, Stockholm.
Exakt när dessa fordon färdigställdes och typades framgår inte av dokumentationen från Kalmar Verkstad.

Den dokumentation från posten jag har tillgänglig är ofullständig beträffande dessa fordon men det framgår att ett stort antal KVD-441 C-D-E-F-H registrerades under åren 1973-1982 - bilar som under åren sändes ut till olika postdistrikt.
Jag köpte själv tre exemplar 1981 från Postens Bilverkstad i Ulvsunda - Tjorvar som då i praktiken var nya med endast 1-7 kilometer på mätaren.

Postens Bilverkstäder i Ulvsunda har alltså fungerat som en "buffert" vilket medfört att ramnummer inte direkt korresponderar med registreringsdatum.
Ett stort antal Tjorvar låg så att säga på "hyllan" under nästan ett decennium - något som endast var möjligt tack vare dåtidens postorganisation.
Det finns även åtskilliga exempel på identitetsbyte - både i postens regi men även beträffande privatversioner i återförsäljaren Auto Car:s regi - man har då tagit ett ledigt ramnummer som tilldelats ett behövande fordon.

Jag har också en El-Tjorven av 1969-års modell som registreringsbesiktigats av ASEA 1974 - den hade då stått med sk. för-registrering i 5 år.

1981 levererades från Ulvsunda även tre exemplar till Postens Bilverkstäder i Lycksele där de byggdes om till - i mitt tycke rätt bedrövliga - El-fordon varav 2 levererades till dåvarande Stockholms Energi och 1 till dåvarande Gullspångs Kraft.
(OBS! Dessa tre El-versioner (varav en överlevt och numera innehas av Örebro Museum) har inget eller mycket lite gemensamt med de El-tjorvar som byggdes i samarbete mellan Kalmar Verkstad / AGA /ASEA / Nife-Junger 1969-1974.
Eller för den del det innovativa samarbetet mellan Kalmar Verkstad / KTH och Electric Fuel Propulsion i Detroit Michigan som resulterade i “Mars Electric Van” med styrsystem av EFP:s chefsdesigner svenskättlingen Robert Aronson.


Ja... Att följa enskilda fordons resa från tillverkning/ tilldelande av ramnummer via leverans till registrering är en spännande men stundtals ologisk upptäcktsfärd !

Kanske kunde jag räta ut några frågetecken i fråga om inkonsekvensen rörande den märkliga korrelationen mellan tillverknings och registreringsdatum!

Allt väl och lycka till med era bilar och projekt!

Martin W

Tack Martin och välkommen till forumet.
Några frågetecken rätades ut, några tillkom.
Hur många bilar var det som hamnade i Ulvsunda ungefär?
Den här är alltså inte en av dom utan färdigställdes på fabriken men om det är den sista kan man inte veta säkert eftersom dom tillverkades i "oordning"? Det enda är att den har det chassienummer som är högst av alla bensin-Tjorvar.

Rättelse:

Jag skrev:
"Den dokumentation från posten jag har tillgänglig är ofullständig beträffande dessa fordon men det framgår att ett stort antal KVD-441 C-D-E-F-H registrerades under åren 1973-1982 - bilar som under åren sändes ut till olika postdistrikt."

Skall givetvis vara KVD-440C-D-E-F-H! Lätt att tangenterna slinter!

Mig veterligen registrerades eller typades få eller inga KVD-441 efter November 1971.

Vad jag innefattar i begreppet "de sista" fordonen är de fordon med de högsta ramnummren - varav din 52147 är den sista Tjorven med bensinmotor som dokumenterats som färdigställd hos Kalmar Verkstad och är det fordon med det högsta ramnummret!

Efterföljande ramnummer 52148 samt 52149 dedicerades som El-fordon.

Noteras bör att man tog ut 4 fordon till detta projekt. 52148 samt 52149 fick senare nya ramnummer: 52150 samt 52151 - elfordonen har ofta typtillägget "KVD 441 -EL" eller KVD 441-Electric"

Det är således - teoretiskt - möjligt att några bensintjorvar som färdigställdes på Ulvsunda senare fick ramnummer 52148-49!


I tillverkningsdokumentationen finns också hela ramnummerserier som inte tilldelats något fordon under 3:e kvartalet 1970 samt hela produktionsperioden under 1971 - dessa "lediga" ramnummer kunde således senare tilldelas fordon på Ulvsunda - möjligen fick även något senare ihop plockad El-fordon något av dessa tillgängliga ramnummer!
Att vakanser i ramnumren uppstod berodde också på att tillverkade exemplar gick i kassation, misslyckades, förolyckades, användes som testobjekt etc.


Kanske även forummedlemmen Torsten vill komma in med ytterligare information rörande typbeteckningar med mera! Han har lagt ner stort och förtjänstfullt arbete vid upprättandet av register och översikt omfattande befintliga Tjorvar och deras typer och beteckningar!
Vi har kanske någon annan medlem - nuvarande eller framtida som har mer information i detta ämne! Intressant är givetvis hur många fordon som - i postversion - rullade ut från Ulvsunda under perioden 1973-1982! Denna märkliga malpåse medförde att helt nya bilar rullade i brevbäringtjänst runt om i Sverige ända in i början på 1980-talet!

Noteras kan dock att den stora utmönstringen av Tjorven skedde åren 1976-1980.

Överskottsförsäljningarnas parkeringar var fulla av Tjorvar. Under de första åren handlade - naturligt nog - det mest om 1969-års modeller för att längre fram även omfatta 1970 och 1971:or!
Så kom då många av de offentligt brukade Tjorvarna - Tjorven köptes och användes ju också av kommuner, Armén, kommunala elbolag etc - att leva sina sista år hos småfirmor, lantbrukare, fiskare etc.
Därefter väntade ofta bilskroten där Tjorven blev ett impopulärt inslag under denna tid; krossen var svår att bli av med och inbringade inget kilopris, få kunder var intresserade av delar etc.

Som väl är överlevde ett antal som bevaredes eller ställdes undan av framsynta ägare! För mig - och andra som intresserat oss för Tjorven under många år är det mycket glädjande att en ny generation upptäckt denna intressanta bil, tankarna kring Tjorvenprojektet och den tidiga fordonsplattform Tjorven är ett exempel på!


Ytterligare och klargörande uppgifter finns i den omfattande dokumentation från Kalmar Verkstad som jag har i gömmorna - om tiden medger skall jag ta en titt framöver!

Hälsningar

Martin

Tack för informationen. Mycket intressant läsning.
Det börjar klarna hur det ligger till.

På tal om el-tjorvar, vad det denna som förre ägaren hade tänkt bygga elbil utav?

I så fall hur långt kom han?

/Fredrik

Jo precis, helt rätt. Föregående ägare hade tänkt bygga om den till elbil men det måste ha stupat vid ritbordet för inget är gjort på den.